Tanken vara att detta endast skulle figurera som en kort notis. Men efter ett tag insåg jag hur irriterad jag faktiskt är, och ska härmed försöka redogöra lite för vad denna irritation grundar sig i.
Det är nämligen en del saker jag inte alls förstår. Jag försöker begripa, men det går inte. Alltså har jag missat något? Eller är allting så skevt som det faktiskt verkar?
1.
Varför laddar folk ner film?
Svar (generaliserat): för att det finns där, är gratis, smidigt och enkelt.
Varför köper folk film?
Svar (generaliserat): för att man har fattat ett så pass starkt tycke för en viss film att man gärna äger den fysiskt så att man kan se om den, få så hög kvalitet som möjligt, samt få ta del i alla de gobitar som extramaterialet har att erbjuda.
2.
Vad är så speciellt med blu-ray då kan man undra? För inte är väl folk villiga att betala hutlösa summor pengar för samma film, samt även måste uppgradera sina filmspelarapparat, bara för att få snäppet vassare bild och ljud? Det kan inte vara så banalt. Majoriteten måste sträva efter något mer. Något speciellt.
För mig exempelvis handlade uppgraderingen till blu-ray sekundärt om kvalitetsökning, och primärt om de nya dimensioner man lovordade det kringliggande extramaterialet. Man skulle lägga ner stor energi på högkvalitativt smågodis för fansen. Ge oss något extra. Något värt pengarna. Och något som en piratebaysökning inte skulle generera. Det skulle även gömma sig fler s.k. påskägg som inbitna nördar skulle kunna ägna dyrbar tid åt att leta, och sedan eventuellt blogga om. Det var även snack om att skapa interaktiva, nätverks/forumliknande funktioner i extramaterialet, vilket möjliggörs eftersom att de flesta blu-ray-spelare går att hooka upp till nätet. Genom detta var det tänkt att det skulle erbjudas uppdaterat extramaterial, som, nästa gång du sätter i skivan i spelaren, resulterar i att det ploppar fram en ruta som lyder typ: ”det finns nytt extramaterial tillgängligt – vill du titta på det?”. Typ. Grymt fränt. Men det var även snack om att annordna livechatt med exempelvis regissörer och skådisar via otroligt fina och nördiga blu-ray-forum. Man skulle då genom sin spelare och inköpta film kunna sitta och chatta med diverse intressanta personligheter från en produktion. The Dark Knight skulle bland annat köra detta. Men vad fasen hände med det? Jaja, hursomhelst. Vi är förmodligen i något slags förstadie och kan väl som vanligt inte vänta oss för mycket förrän på väldigt, väldigt länge.
Men skjuter filmdistributionsbranschen inte sig själv lite i foten här? För tanken är väl att fånga, trollbinda, och vinna tillbaks den köpande publiken (konsumenten)? Och om tekniken och möjligheterna finns – kör så det ryker då!
Detta inlägg är sprunget ur att jag i förrgår köpte ”Låt den rätte komma in”. På blu-ray. För 249 spänn.
Extramaterial: (1) kommentatorspår, (2) bildspel, (3) trailers.
Que?
Inte nog med det så finner jag framsidan extra underhållande/förlöjligande. Där finnes nämligen en påklistrad lapp som lyder:
”BONUS: DVD-FILMEN PÅ KÖPET!”
Förklara nu – varför i hela… skulle jag vilja ha dvd-filmen, när jag lagt dyra pengar på att uppgradera mig själv till blu-ray-snubbe? Det sista jag vill se, äga, hålla i, betala för, är väl en jävla dvd-skiva?! Sänk priset istället, och behåll sunk-dvd’n.
Men åter till stycket några rader ovanför. Varför vill Sandrews att jag betalar 100kr mer för blu-ray-versionen? Är det den braiga kvaliteten jag söker? Nja, det trodde i varje fall inte jag. Nåja, antar att Sandrews vet bättre om mina preferenser än jag själv.
(Jag skulle ha laddat ner skiten istället)
Grejen är i varje fall den att ingen bry sig om manusförfattaren till ”Reine och Mimi i fjällen!” (kom på i efterhand att det är Hans Rosenfeldt) blir ledsen i ögat över eventuell förlorad inkomst. Folk är egoister, både de som gör filmen samt de som ser filmen. Det gäller att kompromissa och mötas halvvägs. Ge mig vad jag vill ha, vad jag är beredd att betala för, så kommer jag mer nöje att köpa mer film än vad jag gör idag.
Satsa, gör bra, möt efterfrågan, snarare än att skriva newsmillsinlägg om hur hemskt det är att sno film, och hur fan skulle det kännas om Stefan Sauk kom och tog din cykel eller gräsklippare.
(Usch)
För problemet ligger inte i att jag vägrar att betala 249 kronor för en film och för att jag tycker att det är för dyrt (även jag tycker att det är ruskigt dyrt). Utan problemet ligger i att jag inte tycker att det är värt det. Att jag inte gillar det jag får. Jag gillar inte tanken att betala 249 kronor för något jag kan ladda ner från piratbay – bara för att få kommentatorspår, trailers och bildspel som tack.
Det ska ju dock strykas under att detta inte gäller alla filmer, och alla distributionsbolag. Tvärtom. Tar vi Batman Begins och The Dark Knight som exemepel så var tilläggen en fröjd att frossa i. Och eftersom jag sett filmerna flera gånger tidigare så kändes det snarare som att jag köpt extramaterialet, och fick filmerna på köpet. Den idén kittlar lite. Den tilltalar mig. För den främjar ens intresse på ett helt annat sätt.
Men låt mig åtminstone tycka att det är välinvesterade 249 kronor, så kommer jag banne mig att betala det. Och nej, det handlar inte om att ge mig en jävla 2:a på kungsholmen eller en ny båt. Snarare är det hela mer symboliskt. Ge mig något som visar att ni lagt ner lite tid, engagemang, vilja och kreativitet bakom det ni skapat.
Och kanske framförallt: sluta ge mig trailers på den film jag nu ska se!
