Lyckan kommer, lyckan går

Ja, idag kom alltså lyckan. Ett sms från självaste Ginza indikerade att jag hade en stort paket, för stort för mitt brevinkast, att hämta på närmaste ICA-butik och jag lunkade i rask takt genom stigen för att hämta ut vad som kan komma att revolutionera hela min vår.

8 filmer av mästeritalienaren Dario Argento, skräckfilmens Ingmar Bergman:

Bird with the crystal plumage
Cat O’Nine Tails
Phantom of the opera
Phenomena
Tenebrae
Suspiria
Stendhal syndrome
Waxmask

Samt dokumentären An eye for horror.

Jag tryckte snabbt in dokumentären i spelaren då jag kände för att så snabbt som möjligt få lite extra argentokött på benen. Den var gjord av någon sunkig amerikan varpå dubbad, repetitiv och med mycket fokus på bombastisk musik för att rama in den aktuella sinnesstämningen. Men helheten och den information man fick tilldelad sig var mycket bra och jag satt här i min soffa och smålog hela tiden åt alla B-kändisar och skräckmoguler som öste beröm över Darios genialitet. Varför man valt att intervjua de totalbrända döttrarna Asia och Fiore, som förstörde en del av stämningen, låter jag vara osagt, men i övrigt figurerade det massvis med stora namn som George Romero, John Carpenter, Alice Cooper m.fl.

Lite extra laddat blev det när Argento själv sågs runtspringande bakom några kulisser med en t-shirt som på baksidan sa ”Världsrymden Anfaller!” och på framsidan ”Stockholms Filminstitut”.

Boxen dessutom innehöll min absoluta favoritfilm Suspiria, något som är värt att poängtera eftersom att den version jag ägt sedan tidigare endast har fransk text. En egenskap som bidragit till att den har varit svår för mig att visa för folk.

An eye for horror var inte lika mycket dokumentär som det var hyllning, men fortfarande en mycket vass start på vad som kommer att bli en mycket, mycket blodig och smaskig vår.

För att vi är snåla materialister

Det här inlägget berör egentligen ingenting vidare märkvärdigt eller djupt. Men jag tänkte i varje fall bara påminna om att om någon har missat att Ginza är mitt i en ganska trevlig rea så kan ni ju kika förbi där. Jag läste någonstans att den kritiserades för att bland annat stoltsera med tunga verk som Volvo Ocean Race 2001-2002 på VHS, men det finns givetvis mycket annat också. De har bland annat några trevliga hitchcocktitlar för fullt godkända tio kronor, sedan finns det mycket annat gott i bland annat Bergmans hylla, hos Kubrick och många fler, för dryga fyrtio kronor. Värt att kolla in om man tycker att det var länge sedan man klämde in något nytt i filmhyllan.

Personligen lyckades jag få iväg en ytterst trevlig liten beställningen bland annat innehållande den ack så sköna argentoboxen med nio högst sevärda, alt. mindre sevärda filmer i knivens tecken. Favoriten Blue Velvet av David Lynch som legat högt upp på listan länge hittade jag för trettionio kronor, Hitchcocks Mannen som visste för mycket för en tia. Orson Welles gamla klassisker The Stranger, samt några få andra gobitar fick det också bli innan jag ansåg mig nöjd.
Total kostnad? En bra bit under harmlösa fyrahundra kronor.

Så, passa på.